Huvudkolumn

Publicerad 2012-03-30 11:04 Skriv ut Tipsa en vän
Vad tänker Du på, Manilla Bergström
Vad tänker Du på, Manilla Bergström

Vi kommer att mötas här ibland, du och jag. Min tillvaro och mina möten i livet kommer att möta din tillvaro och kanske kommer vi att känna igen oss i varandra? Vi är ju människor. En kollega frågade mig för ett tag sedan om vad jag brinner för. Och jag svarade ”mötet”. Mötet mellan människor, där vi ser varandra och bekräftar varandra. Det händer någonting där och det är inte alltid vi vet hur det kommer sig eller vad det kommer att bli av det. 

Ibland blir mötet något som man aldrig kunnat föreställa sig. Ibland har jag inte ens kunnat förutse mötet men det kanske är just därför jag fascineras av det så. Och ganska ofta blir ett möte med en människa en påminnelse om att världen är liten. Mindre och mindre blir världen, vartefter vi blir medvetna om bit för bit hur stor den är men samtidigt nära för oss på ett nytt sätt med ny teknik.

Oavsett ny teknik eller inte, så brukar det vara så att alla känner någon, som känner någon som känner en annan. Man är aldrig mer än sju handslag från någon annan människa på denna jord, har jag hört. Det kallas tydligen The Golden Rule of Seven Handshakes. Jag kan roa mig med att tänka på sådant och ibland är vi nog ännu närmare än så. I höstas skakade jag hand med en senator i USA. Just då kom jag att tänka på att jag troligtvis var endast ett handslag från president Obama. 

I mitt jobb skakar jag hand med väldigt många människor. Jag tycker att ett fast handslag är ett bra sätt att bekräfta att man ser varandra. Det kan mycket väl vara så att du och jag har mötts i ett handslag och då är ju du mindre än tre handslag från nyss nämnda president.

Ja, hur det än är med det, så är det mötet som det kommer att handla om när jag skriver här framöver. Efter ett tag kommer du kanske att komma underfund med vem det är du möter bakom orden här men det är ju inte mer än rätt att jag presenterar mig redan nu.

Jag är en trettionioårig trebarnsmamma, hustru, präst, lillasyster, klassförälder, storasyster, väninna, kollega, moster, körsångare, ex-fotomodell, föreningsmänniska, krönikör med mera som har lärt mig ett och annat av livet och som känner mig trygg i stort sett var jag än hamnar, utom möjligtvis på ett gym. Annars kan jag berätta om möten både här och där, hemifrån eller varhelst jag kan ha hamnat när jag bott och arbetat i olika hörn av världen innan jag kom så långt att jag började jobba i kyrkan i Torslanda.

Mitt hörn av världen är annars i Bohuslän. Det är ett bra sätt att presentera mig på eftersom jag känner mig som om jag vore ett med den fasta graniten, det salta virvlande havet, den obändiga västanvinden och kaprifolen som överlever det mesta. Vill du veta var du har mig så kan det vara på ett äventyr till havs, i en uppfriskande isvak eller tryggt iland på en varm brygga intill en sjöbod som doftar tjära och med vågor som kluckar strax under. Måsar och trutar, ejdrar och blinkande fyrar, ljung och tång, där har du mig, när jag trivs som bäst. 

Men var beredd på att vi likaväl skulle kunna mötas på Piccadilly Circus, i Eiffeltornet, vid Barriärrevet eller på Broadway, på dagis eller på sjukhuset, vid fotbollsplanen, på torget, i väntrummet hos tandläkaren, i mataffären eller i församlingshemmet. Var det än blir kan du vara säker på att möta mig just här, mitt i livet! Och kanske kommer du att känna igen dig?

Väl mött!

Kommentarer

(0)

Skriv kommentar

Ange båda orden med eller utan mellanslag.
Du kan ange både små och stora bokstäver.
Kan du inte läsa denna? Visa ny säkerhetskod

Ange säkerhetskoden här:

Läs våra kommentarsvillkor

Tipsa en vän

Extrakolumn

E-tidning web

E-Tidning för Android

E-Tidning för iOS