Huvudkolumn

Publicerad 2011-10-21 09:57 Skriv ut Tipsa en vän
Arkitekt, ordförande Ensfyrarnas Vänner

Arkitekt, ordförande Ensfyrarnas Vänner


Vad tänker Du på, Bengt Svanholm?

Vi seglade ut i gattet mellan Burö och Hyppeln.
 Sommaren 2011 har gått i fyrarnas tecken efter att jag tillsammans med fyrvänner på Fotö inbjudits sätta upp utställningen ”FYRFALDIGT” på Öckerö Bibliotek. Nu skulle jag passa på att fotografera fler fyrar under seglatsen norrut.

Passerade med fin vind nära Stora Oset med Torrbeskärs stångmärke i bakgrunden och tog sikte på Stora Pölsan. Den fyren är särskilt aktuell nu i höst, när kommunfullmäktige skall ta beslut om en stor havsbaserad vindkraftspark härute.
 Som södra örådens representant fick jag i juni flyga med kommunen till England för att studera ett liknade projekt på östkusten, Scroby Sands utanför Great Yarmouth. Hur skulle det kännas att ha en så dominerande anläggning här på vår kust? Och dessutom alldeles utanför Rörö och norröver, där Kungälvs kommun redan tagit planbeslut för sin del kring Dörjeskär!
Det handlar om att ge plats för en stor industriell utbyggnad till sjöss med mycket höga vindsnurror, underhållsfartyg mm. Man förstår oron hos öråden och invånarna på Rörö, Hyppeln och Knippla.
Varför krångla till den vällovliga vindkraften, när det inte behövs? Vi här i Sverige har ju gott om plats för rimligare satsningar på land. Havsbaserad blir vindkraften betydligt dyrare i både installation och drift men framför allt etableras den till priset av offrad orörd skärgårdsmiljö? Så varför?
Kurs sattes sedan på Pater Noster på horisonten, nyrenoverad röd och grann. På vår utställning ingick Britt Engbergs bok ”Mitt i havet” om livet för fyrvaktarfamiljerna på Hamneskär i början av 1900-talet och nu ville vi skåda ön närmare.
Genom Vannholmsleden mötte vi ångaren s/s Bohuslän i god fart på väg söderut. Via Eggskär tog vi sedan in till Klädesholmen för natten med bad och grillning i kvällssolen och kaffe hos goda vänner.
Morgonen därpå gick vi mellan ledfyrarna upp till Skärhamn för att se Nolde-utställningen på Akvarellmuséet. Återfärden sydvart gick småningom in genom Stora Sillesund, som flankeras av fyrarna på Ramholmen och Lönnbäcken, förbi Lekskär med sin imponerande båk och Sälöknapp, som lyser på grund av G-P(!).
Med en sväng inåt Brunsskärsleden fick vi se ett par sälkolonier och det var roligt när sälarna rutschade ner för de släta klipphällarna! Vi förtöjde för natten vid Rammen öster om Rörö, dubbad av Kryssarklubben. Här kan man se husgrunderna efter Sillsalteri och Trankokeri Wärket Rahmen, en av många liknande anläggningar under sillperioden byggd 1803. Man anade stanken i viken då.
Under återfärden till Öckerös hamn passerade vi de två vita fyrarna på Hälsös östsida, en på berget uppe bland villorna, den andra på en strandklippa. Visste ni att de är ensfyrar för leden genom Kalvsund? Även fyren mittemot på Björkö samverkar till en enslinje norrut till Sälö.
Iakttagelserna ledde osökt in på pågående strävan för att behålla ensfyrarna på Fotös nordsida mot Hönö Klova. Sjöfartsverket är berett lämna över de unika fyrarna i upprustat skick till den 1½ år gamla föreningen Ensfyrarnas Vänner för att fyrpelarna skall kunna stå kvar i många decennier framöver. För att säkra underhåll och eventuell framtida rivning avser föreningen samla in medel i en fond. Kravet från Sjöfartsverket är dock att samtliga markägare godkänner överlåtandet. Det är alltså stor risk att de rivs!
Under september har namnlistor för ett bevarande legat ute i affärer i Klåva, turistbyrån och Fiskemuséet. Glädjande har 590 personer skrivit på hittills, varav 342 från Öckerö kommun.
I allmänintresset ligger att bevara nutidshistoriska minnesmärken av Göteborgs varvsbyggnads- och sjöfarts
-epok, där fotöfyrarna tillför intresse till ett av Öckerö kommuns vackraste strövområden, nämligen det på norra Fotö.
Det blev en fin segling med många tankar men vid kvällningen fick jag tips om ännu ett fyrbekymmer:
Klova hamnfyrs fyrljus har slocknat! Bara fasadlampan lyser.
Vi måste tillsammans värna vårt maritima arv, eller hur?

Kommentarer

(2)
  1. Om man som markägare vill skicka en framtida faktura till barn och barnbarn så ska man ju helt klart låta fyrarna stå kvar. Barn och barnbarn kommer utan tvivel att överleva att överleva denna förening. Kostaden ligger på ungefär 1.5 miljon för att demontera och forsla bort dessa fyrar. Jag finner det märkligt att denna aspekt inte kommer fram tydligare. Föreningen kommer att somna in sakta men säkert då medlemmarnas antal minskar och således kommer markägarna då att få stå för den framtida rivningen.

    Lars C 2011-11-0815:55:24
  2. vi är många som saknar de värmande ljusen från våra fyrar, men för dagens yrkessjöfart har de spelat ut sin roll. Vill vi att dessa gamla sjömärken skall vara kvar så skall det betalas av de frivilliga krafter som vill bevara dem och inte lasta över kostnaderna på sjöfarten. själv sätter jag så lite elektronik mellan mig och naturen som möjligt, och är villiga att betala en slant för att fyrarna skall lysa vidare. Fyrar som har varit släckta i mer än 30år, typ Fotö ensfyrar, är enbart byggnadsminnen.

    Storsimon 2011-10-2200:52:02

Skriv kommentar

Ange båda orden med eller utan mellanslag.
Du kan ange både små och stora bokstäver.
Kan du inte läsa denna? Visa ny säkerhetskod

Ange säkerhetskoden här:

Läs våra kommentarsvillkor

Tipsa en vän

Extrakolumn

E-tidning web

E-Tidning för Android

E-Tidning för iOS