Huvudkolumn

Publicerad 2019-03-28 10:13 Skriv ut Tipsa en vän
Torslanda Torg var inte Sunset Strip
Torslanda Torg var inte Sunset Strip

I fredags hade filmen The Dirt premiär på streamingtjänsten Netflix. The Dirt är en så kallad biopic – det vill säga en biografisk spelfilm som gestaltar och dramatiserar verkliga människors liv. Den handlar om hårdrocksbandet Motley Crue – eller Mötley Crüe som de i sann 80-talshårdrocksanda valde att stava det – och bygger på den biografiska boken The Dirt: Bekännelser från världens mest ökända rockband, från 2001.

Nu undrar kanske flera av er varför ni läser om det här i er lokaltidning. Det är en befogad fråga.

Låt mig måla upp en bild. Vi backar bandet 32 år tillbaka i tiden. Torslandaskolans högstadium. Året är 1987. Bland unga mer eller mindre musikintresserade pojkar fanns det där och då en närmast obligatorisk, men naturligtvis inofficiell, skoluniform. Lika nödvändig som den så kallade hockeyfrilla som prydde våra huvuden. Den viktigaste beståndsdelen i den uniformen var en jeansjacka med påsydda tygmärken, helst inköpta hos affären Dirty Dick’s som låg i hörnet Spannmålsgatan-Nils Ericsonsgatan i Östra Nordstan. Antalet tygmärken varierade. Men minst ett av märkena var tvunget att avbilda Mötley Crüe – eller ”Muttly” (jämför det göteborgska uttalet av orden böcker [”bucker”] och mjölk [”mjulk”]) – som det uttalades på Torslandaskolan. 

Det mesta vi visste om Mötley Crüe hade vi läst i tidningen Okej. En musiktidning riktad till yngre tonåringar. I mitten av 1980-talet hade den tidningen en upplaga på 155 000 exemplar och nådde ut till en halv miljon läsare.

Tidningen Okej har inte gått till historien för sin journalistisk, men den gjorde stora musikfans av en hel generation, inte minst genom de ofta färgglada planscherna som många av oss tapetserade våra pojk- och flickrum med.

Allra mest glamorösa, spännande, farliga och fantasieggande var Mötley Crüe. Vi begrep inte riktigt vad de sjöng om – och tur var väl det – men vi förstod att de var de absoluta fanbärarna av den form av diffus upproriskhet som är som mest tilltalande när man är tonåring. Föräldrarna hatade dem, lärarna hatade dem, konfirmationsprästen hatade dem. 

Jag är glad att jag hade så utsökt urusla förebilder som projektionsyta för mina fantasier. För om det var något Mötley Crüe inte var, så var det tråkiga. För vet ni vad? Det kunde ofta vara lite småtråkigt att vara tonåring i Torslanda på 80-talet.

Henrik Edberg

Kommentarer

(0)

Skriv kommentar

Ange båda orden med eller utan mellanslag.
Du kan ange både små och stora bokstäver.
Kan du inte läsa denna? Visa ny säkerhetskod

Ange säkerhetskoden här:

Läs våra kommentarsvillkor

Tipsa en vän

Featurekolumn

E-Tidning för Android

E-Tidning för iOS

Extrakolumn

Visit Öckerö 2019

Öckerö-Tidningen

E-tidning | Arkiv